Omnia tempus habent
har betydelsen allting har sin tid och jag valde det namnet för att allting har faktiskt sin tid. En innebandy match har sin tid, att förlåta någon har sin tid, en kärlek har sin tid, en vänskap har sin tid, att gå vidare från något har sin tid, att vänja sig vid olika saker har sin tid, livet har sin tid ni förstår nog ungefär vart jag vill komma. Jag har alltid tänkt aningen för mycket skrivit några extra rader och ritat upp mina känslor det är nog på det sättet jag faktiskt får ut någonting när jag mår dåligt förutom de där tårarna som tränger på när man inte orkar hålla emot längre. Egentligen skriver jag den här bloggen för att själv lätta lite på allt som jag egentligen inte orkar hålla inom mig själv. Eftersom jag inte kan prata bokstavligen om hur jag mår och vad jag känner så skriver jag och kommer att se olika ut från dag till natt från vecka till månad men jag kommer skriva och jag hoppas att jag själv får ut någonting av det.
Idag började min teater då min teater lärares assisten berättade något riktigt skrämmande, det var nämligen en helt vanlig familj med 2 vuxna och 2 barn, mamman hade troligen haft för mycket inom sig själv och inte berättat kanske till och med inte förstått hur dåligt hon mått och fått en sån psykisk attack kan man beskriva det som och hängt sina 2 barn och sedan sig själv, och när mannen kom innanför dörren såg han 3 kroppar hänga i taket och det första han gjorde va att gå och ta livet av sig.
Om jag ska vara ärlig hade jag säkerligen gjort samma sak jag hade aldrig orkat med att leva med det tror nästan ingen hade gjort det, så jag tänkte lite extra kring det där och ja det är nog inte det bästa man kan göra och gå runt och bära på allting som man tycker är jobbigt man måste nog lära sig hitta sitt sätt att dela med sig av det som är svårt också, men även att lära sig det har sin tid.
godnatt, caroline
