omniatempushabent

Jag är självklart fortfarande trött och slut efter allt som hänt, men den där känslan var den bästa jag känt,
någon dag kommer den komma tillbaka, och då slipper jag äntligen att sakna
Ibland när jag trillar det är då hjärnan kommer ifatt, och det var där jag satt
Din hand fanns inte där något mer, och här sitter jag och ler
åt tiden som varit och tiden som kommer med fart, jag sitter fortfarande här men vet inte vart

Utan någon som hjälper mig upp, jag ber någon snälla för det är jag som sitter fast i min egen fälla.